Fake or Not?

Trots motgångar och svek står man kvar på starka ben.

Men det finns en gräns då motgångarna och sveken blir allt för stora.

Känslan när allting går åt helvete och alla bara sviker en. Känslan när man inte orkar kliva upp ur sängen/soffan för att göra de dagliga sysslorna.

En sådan dag har jag haft idag. Jag har inte gått utanför min dörr. Har legat i min soffa hela dagen, i mjukisbyxor och ett linne. Har inte velat göra någonting. Mina kompisar har varit/är ute på stan och roar sig och jag har inte ens velat fråga om jag kan hänga på. Jav vill inte.

Just nu känns allting botten och jag vill faktiskt bara hem till min familj i Eskilstuna. Strunta i Jönköping och gå tillbaka till mitt gamla helvete till liv.

Saknar jag mitt gamla liv i Eskilstuna? Nej verkligen inte!

Saknar jag min familj? Ja, mer än något annat just nu!

Saknar känslan av att ligga och mysa i soffan och kolla på en film med mamma och höra henne säga: Allt blir bra och vill du så klarar du allt.

Nu vill jag bara hem och leva utan minsta bekymmer.