Det Första Man Blir Blind På Är Ögonen... Eller?

Det finns ett talesätt som säger "Det Första Man Blir Blind På Är Ögonen". Men jag tvivlar på det.
 
När man träffar någon så är det nog faan känslan som blir blind först.
 
Man ser allt det dåliga med ögonen. Men hjärtat säger något helt annat.
 
Man tänker med på vad man själv gör och hur man själv framstår istället för att se den andra personen.
Man lurar sig själv med hjärtat.
 
Man ser bort från saker man i andra samanhang skulle se. Se så tydligt.
 
Man är så rädd för att såra någon så man märker inte själv att man kommer bli sårad.
 
Varför är man inte bara den man är och visar ens riktiga jag på en gång. Nej man är den man vill att den andra personen ska tro att man är. Den perfekta och felfria. Men visa den riktiga personen istället. Den personen som gör fel. Den personen som kan göra elaka saker....
 
Jag är långt ifrån perfekt, men jag är faan inte en falsk och elak person.
 
Vad är viktigast? Vara tillsammans med den perfekta personen eller vara med den mänskliga och ärliga personen?
 
Jag skulle hellre vara med någon som kan göra mig arg och ledsen ibland men alltid försöker rätta till det. Istället för den som låtsas vara perfekt och låter ALLT dåligt komma fram på en gång och köra ner en i botten!
Kommentera inlägget här: